En morgon åkte vi som vi ofta gör ut för att träffa barnen i den skola där vi har de flesta fadderbarnen. När vi kom in på skolgården såg vi att så gott som alla barnen var samlade i en enda klunga där. Vi förstod genast att något speciellt hade hänt. När vi kom fram till klungan såg vi en pappa som bar sin 6-åriga flicka i famnen. Vi frågade vad som hade hänt och fick då beskedet att flickan hade ramlat i samband med lek och skadat sig i armen.

Att så var fallet var inte svårt att konstatera eftersom en benpipa som hade gått av buktade ut skinnet på armen. Vi gick då fram och talade med pappan som bar flickan. Han hade kallats till skolan och anlänt dit strax före oss. Det som förvånade oss väldigt mycket var att inte ett ljud hördes från flickan. När vi frågade pappan: ”Varför gråter hon inte? Det måste göra fruktansvärt ont!” fick vi till svar: ”Hon kan kontrollera sin kropp”.

Som tur var hade flickan fadderföräldrar i Tyskland. Skolans ledning kontaktade dessa och de skickade pengar så att hon kunde få sjukhusvård. Ett par dagar senare var hon tillbaka i skolan med gipsad arm. Förmodligen hade vi hjälpt till om vi hade fått en förfrågan. Om inte vi heller hade varit där vågar vi inte tänka på vad som hänt. Tyvärr hade det nog inte funnits någon möjlighet till läkarvård. Kanske någon Bushdoctor hade kunnat göra en insats för en billig penning.


* * *

SELF-CONTROLL


One morning we went as we often do to meet the children in the school where we have most of sponsor kids. When we got to the playground, we saw that almost all the children were gathered in a single group there. We knew right away that something special had happened. When we came to the crowd, we saw a father carrying his 6-year-old girl in his arms. We asked what had happened and were then told that the girl had fallen in the game and hurt herself in the arm.

That this was the case was not difficult to observe because a bone shaft was sticking of the skin of the arm. We went back and talked to the father who carried the girl. He had been called to the school and arrived there just before us. What surprised us very much was that not a sound was heard from the girl. When we asked his father, "Why isn't she crying? It must make a terrible pain!" we got the answer: "She can control her body."

Luckily the girl sponsor parents were in Germany. The school management contacted them and they sent money so she could get medical care. A few days later she was back in school with a cast. Probably we had helped if we had been asked. If, we either had not been there, we dare not think of what would happen. Unfortunately, it would probably have been no opportunity for medical attention. Maybe someone Bush Doctor could do something for a small fee.


* * *