En kväll när Göran och jag var på promenad på stranden, det var sista veckan på vår vistelse, kom en pojke och gick bakom oss, ibland bredvid och ibland framför oss. Han tittade på oss som om han ville säga något. Vi köpte några träfigurer av en man. Hos en äldre kvinna stannade vi och köpte sjalar i fin bomull.

När vi handlat färdigt kom han fram och sa att han hade slutat 8:an i skolan. Eftersom vi har ett par hundra barn i skolan som vi omöjligt kan känna igen i annan miljö så kände vi inte igen honom.

Han berättade att han ville tacka så mycket för att vi hade betalat hans skolgång från förskolan och alla åtta åren i grundskolan sammanlagt 11 år. Detta var sant för han berättade vilka kompisar med namn som vi kände gick i samma skola.

Han sa: "Jag ber för er varje dag och tackar Gud för att jag fått gå i skolan. Jag har så många kompisar som inte har en chans att gå i skolan eftersom det inte finns pengar hemma."

Vi frågade honom: "Vad gör du här på stranden?" Han hade en plastburk med 5 vattenflaskor som han bar på. "Jag säljer vatten så att jag kan ge mamma mat - hon ligger hemma och är sjuk i malaria..."

* * *

LITTLE GETS BIG

One evening, when Göran and I were walking on the beach, it was the last week of our stay, a boy came and went behind us, sometimes next to, and sometimes ahead of us. He looked at us as if he wanted to say something. We bought some wooden figures from a man. From an elderly woman we bought scarves in fine cotton.

When we finished shopping, the boy came back and said that he had finished the 8th grade in school. Since we take care of a few hundred kids in different schools we could not possibly recognize one of them in another environment so we did not know who he was.

He told us that he wanted to thank us so much for that we had paid his schooling from kindergarten and all eight years of primary school - a total of 11 years. He was saying the truth as he told us which class mates who's names we knew
went to the same school.

He said: "I ​​pray for you every day and thank God that I could to go to school. I have so many friends who do not have a chance to go to school because of there is no money at home."

We asked him: " What are you doing on the beach?" He had a plastic bucket with 5 bottles of water. "I sell water so that I can give my mom food - she is at home sick with malaria..."


* * *